10 timmar kvar till take-off!

Här om dan fick vi vårt sista bokfynd – Lonely Planet China. Den beställde vi för någon vecka sedan, efter ganska mycket jämförande utgåva / pris m.m, från Bokus. Viss besvikelse infann sig när vi såg att den var på Spanska! Bara att skicka tillbaka och svälja bitterheten. MEN, på bokrean, som vi besökte idag, fanns den med 30% rabatt, så var den skadan reparerad!

I samma veva jagade vi även runt efter lite små-presenter som man skulle kunna ge bort om man träffar på någon trevlig nog. Vi svenskar är generellt lite dåliga på sånt och det måste vi råda bot på. Och nu vet vi varför – det tog säkert 2 timmar och ett 10-tal affärer innan vi till slut fick jackpot. I en liten korg längst in i hörnet i en bokrea-stinn bokaffär hittade vi några bortglömda och undanskuffade souvenirer. Min personliga favorit var en liten viking. Det kan bli att Hongfa i Beijing får den!

Till sist vill vi båda skicka ett stort tack till alla vår vänner som ställt upp med flytthjälp, lagra alla våra prylar, ta hand om olika bestyr som kan dyka upp på hemma plan, sovplats med mera, med mera.

I söndags undrade vi vad vi skulle göra mån-ons eftersom “allt” var gjort, men det visade sig vara en bra idé att ha lite extra tid. T.ex kom jag på att om vi ska snorkla i Malaysia så är det ju en ganska bra idé om jag skaffar linser, jag har ju knappt ledsyn! Så det blev ett sista-minuten-optiker-besök som inte blev helt gratis i slutändan.

Sen ägnade vi halva förmiddag till att försöka ta oss ur SIF. Det blev efter ett tag nästan farsartat när vi fick olika besked från olika handläggare och när jag gång på gång hamnade i ny telefonkö (“du är nummer 58 i kön”). Det hela påminde lite om det där Vänner-avsnittet när Chandler vill avsluta sitt gym-medlemsskap men det slutar med att Ross tecknar ett nytt istället. I slutändan verkar vi ha lyckas ta oss ur SIF:s klor.

Har även haft en hel del korrespondans med EON och handläggarna sitter tydligen i Sollefteå och Gunilla som min nya vän där heter blev mycket glad över att få prata med en Timråättad Malmöbo. Hon var väldigt tillmötesgående och hjälpsam, precis som man kan förvänta sig av en Västernorrlänning 🙂

Sen har jag tömt min spargris på småpengar och de två senaste gångerna vi har handlat hämtmat har jag prydligt staplat upp ca 100 kr i mynt framför mig. Med varierande glädjeyttringar hos kassörskan kan tilläggas 🙂

I fredags var sista arbetsdagen! Det var en hel del som skulle avklaras och 17:30 var jag den sista som gick från kontoret. 4 månader tills jag drar passerkortet nästa gång.

Vi gick ut och käkade med Freddies kompisgäng och det var god mat och trevligt sällskap som alltid. Både Freddie och jag var helt slut efter veckan som varit och när de andra drog vidare stack vi hem. Jag tror klockan precis passerat 22-strecket när vi slocknade…

I helgen har i princip alla prylar skyfflats iväg ut till Lomma med lite varierande flytthjälp och flyttfordon. Det gick bra och idag är det istället städning och att tvätta det sista som gäller.

Vi har även försökt äta ur frys och skafferi och igår avnjöt jag den härliga söndagslunchen bestående av pås-soppa, frukostbröd som inte var dagsaktuellt och lite av Freddies tack-och-adjö-ostbricka från Luvit. Freddie fick nåt som blivit över tidigare i veckan och nu är det inte mkt kvar…

Emmili var här och kollade på schlagerfestivalen i lördags och hon fick med sig ett par blommor och lite röda linser när hon gick. Ingen går härifrån utan blommor 🙂 Tycker inte om att kasta dem.

Sen blev vi bjudna på god mat av Roland och Helene så vi kommer nog inte svälta ihjäl innan vi sticker trots allt!

Nu är det väl mest städning och att vänta på att tiden ska gå inför tordagen när allt drar igång!

Ibland tycker man att man inte har något att skriva om alls. Ibland är det precis tvärt om.
– Som nu!

Imorgon är sista dagen för mig på Luvit. I nästan sju år av mitt liv har jag jobbat där och nu när det närmar sig slutet är det inte utan att det blir lite vemodigt. Kanske skulle man valt att stanna kvar, men ibland kanske man behöver kasta sig ut i det okända också.

När man varit på ett ställe så länge har man givetvis bråda dagar den sista tiden och man är inte behjälpt av att bli insnöad! I morse var Malmö helt lamslaget så som bara Skåne kan bli när det kommer några cm snö! Redan vid busshållplatsen förstod jag att bussen inte var att räkna med, men snart stod det även klart att inte mycket annat heller verkade funka, så det var bara att vända om och gå hem igen. När jag som bäst pulsade i motvind genom drivorna kände jag att “det svenska februarivädret är inte det jag kommer att sakna mest på resan”.

Vädret verkar enligt SMHI hålla i sig hela helgen då vi hade tänkt flytta vårt hav av flyttkartonger till Mats källare. Nu verkar dock inte snö och blåst vara det största orosmolnet:
En kompis hade lovat hjälpa till med flytten, men nu är hans bil trasig.
Mats och Ingela har dragit på sig vinterkräksjuka – något av det sista man vill bli smittad med inför en resa.

Det skall bli skönt när man väl sitter på flyget om ganska precis en vecka!

Kom precis hem från en kul helg i Uppsala med familj, släkt och vänner. Reste utan incheckat bagage och det är ju otroligt skönt att bara ha handbagage, känns som man sparar hur mkt tid som helst. Det är dock inget jag kommer tillämpa på Resan med stort R 🙂

UD avråder från att resa till de södra provinserna i Thailand och vi har funderat mkt på om vi ska trotsa det eller ta flyget istället. Det har hela tiden lutat åt att flyga KL-Phuket och efter att ha läst detta idag inser vi nog att det blir bäst så.

Bara en vecka kvar på jobbet.. om två veckor är vi i Singapore… härligt!

Det är viktigt att skydda sig på resan. Det gäller alla möjliga skydd och inte minst regnskydd! Regnponchos har införskaffats och jag köpte även ett regnskydd till min ryggsäck. Freddie hade redan regnskydd till sin. Några dagar efter mitt inköp hittade Freddie ett extra ryggsäcksskydd bland sina prylar. Då var vi uppe i 3 st..

Igår fick vi ett spännande brev från vårt reseförsäkringsbolag där de välkomnade oss och gav oss en present till resan. Gissa vad? Två till regnskydd.. så då var vi uppe i 5 st!

Jag lyckades mygla mig till att lämna tillbaka det jag köpt på Stadium trots att det var för sent, så nu ska vi bara lyckas slarva bort två så är vi nere på ett lagom antal igen 🙂

Skydd var ordet sa Bull.

Igår såg vi “Parfymen” på bio. En riktigt bra film tyckte vi båda så den kan rekommenderas.

Nu är det bara 6 arbetsdagar kvar, nästan lite läskigt 🙂

Jag ska till Uppsala i helgen men nästa vecka blir det nog till att packa varje kväll. Jag ska ju inte bara packa inför resan, utan jag ska flytta ut ur lägenheten så det ska packas och flyttas och släpas och sväras snart igen 🙂

…håller på att knytas ihop!
Veckan som gick dominerades för min del av en riktigt jobbig förkylning. En sån där som vägrar släppa taget om en och verkigen håller en nere under isen. -Killar, ni vet vad jag pratar om!

Men efter att i princip tillbringat 2 heldagar i soffan omgiven av ett berg med pappersnäsdukar kommer man ut på andra sidan full av energi, så idag har vi “testpackat” och fått klart nästan alla inköp som planerats. Av de inköpen som gjordes idag är jag helt klart mest nöjd med mitt fick-alfapet. Helena trodde att vi skulle börja använda det redan på Kastrup. -Inte helt otänkbart!

Den senaste tiden har hyrt en del asiatiska filmer, mycket för att “insupa atmosfären”. Man kan väl säga att alla filmer inte kom in på vår favoriter-lista, men de har helt klart tjänat sitt syfte. Framför allt har intresset för södra Kina ökat. Lägg till detta att Lena, som tydligen har backpackat överallt i världen sa – om jag skall rekommendera ett ställe i Kina så är det helt klart Guilin (nordväst om Guangzhu). Planen har hela tiden varit att vi skall ha kanske fyra dagar att ta oss från Hanoi till Guangzhu, men nu funderar vi mer på om vi skulle sno lite tid från Thailand och lägga det i södra Kina.

Igår blev det vinst för Timrå! Rättvist tycker en av oss och orättvist tycker den andra

Sågatt sista Harry Potter kommer ut den 21:a juli!!! En liten hint är juatt det händer nåt annat spännande 5 dagar senare och att en engelskutgåva skulle uppskattas…

Fick reda på av en arbetskamrat att När och fjärranvisat reportage om Saigon och Na Trang igår. Vi var väl som mestuppslukade av hockeymatchen just då men tydligen går det en repris ihelgen. Just Saigon med omgivningar är jag väldigt nyfiken på. Sen ärväl resereportage sällan det bästa sättet att skaffa sig en uppfattningom ett ställe men lite visuella intryck är välkomna efter allt läsande.

När man sticker iväg så här så ser man det ju bara positivt rakt igenom. Men det finns vissa uppoffringar man måste göra. Den störa av dem alla kallas Elitserieslutspel. Efter att ha bott många år utomlands och bara fått följa elitserien utifrån Aftonblandets sunkiga rapportering under matcherna så flyttade jag för 1,5 år sen till Sverige. Elitserien! Och Timrå går inte till slutspel… I år ska det till en rejäl ihopklappning för att de ska missa slutspelet och vad gör jag då? Sticker utomlands. Men nästa år, nästa…

Den andra uppoffringen är EM-kvalet. Den andra juni spelar Sverige borta mot Danmark och då hade man ju varit given på de danska läktarna. Men vi lär befinna oss i Beijing då och får väl förlita oss till Aftonbladets sunkiga rapportering…

Freddie och jag tycker lika om hyffast mkt. Inte FÖR mkt för att det ska bli löjligt och heller inte totalt olika. Men när det kommer till hockey så har vi våra fasta ståndpunkter. Jag håller på Timrå för kung och fosterland och Freddie sviker inte Malmö trots deras jumboplacering. När Malmö spelar mot andra lag håller jag ju solidariskt på Malmö, men det är svårt ibland när de spelar mot sköna lag som Skellefteå och Brynäs…

Imorrn är det årets sista stora drabbning mellan Malmö och Timrå och vi kommer vara på läktaren!

Här om dagen damp det ner en post-avi i brevlådan. – Underligt, jag har inte beställt något. Kanske att Helena har shoppat något… Sen slog det mig. Det är våra pass som kommit tillbaka med (förhoppningsvis) godkända visum, efter bara 4 arbetsdagar! Imponerande! Självklart var vi tvungna att gå och hämta ut dem redan samma kväll.

Väl nere vid Hertz, som i de här kvarteren är Postens förlängda arm, slet vi upp det rekommenderade brevet med stor förväntan. Jag tyckte nog att det hade gått lite fort, och jag var nog lite orolig över att ha stoppat kontanter i kuvertet, så när jag ser våra två pass och ett grönt papper, behöver jag inte läsa längre än till “Re” för att förstå att det står “Rejected” (avslås)!
MEN, efter en sekund under vilken jag förbannar mig själv för att vara så naiv att tro att 700 kr kan passera posten utan att råka ut för några långa fingrar, så läser jag klart rubriken där det står “Reciept”! Jag drar en lättnadens suck och inser att visumen är klara.