Efter nastan 2 manader i Singapore, Malaysia, Thailand, Kambodja och Vietnam sticker vi imorrn vidare mot Kina. Summering av sydostasien:

Basta stranden: Perhentian

Basta transportsystemet: Singapores MRT

Roligaste matupplevelsen: Surprisemeny pa “Les Amis” i Hoi An. Vi fick 4-5 vietnamesiska ratter var och fick instruktioner hur vi skulle ata.

Trevligaste restaurangagare/personal: Minh med familj i Hue. Vi satt och pratade med Minh och hans tva systerdottrar som studerade engelska pa universitetet. Vi pratade om Vietnam och kultur och ekonomi och sprak. De var hur trevliga som helst. Det hela slutade med att vi kopte en motorcykel-tripp till dagen efter, som visade sig vara den basta endags-turen pa hela resan.

Varsta monetara upplevelsen: Nar vi star i Hoi An och ska betala vara 4 hotellnatter och inser att alla ATM i hela stan ar ur funktion pga ett tidigare langvarigt stromavbrott och vi bara har nagra dollar pa fickan. Som tur var bodde vi pa ett anstandigt hotell som tog Mastercard.

Storsta pengabunten: Nar vi tog ut Riel forsta dagen i Phnom Penh. 500 Riel ar 1 kr. Freddie fick inte ihop planboken efter att vi tagit ut 800 000 Riel.

Lustigaste sammantraffandet: Nar vi springer pa Heiki fran Tyskland i Hoi An. Vi hade traffat henne som hastigast pa gatan i Saigon veckan innan.

Konstigaste signaturmelodin: Sopbilen i Hoi An spelar “Lambada” nar den kommer. Lite som glassbilen. Men anda inte.

Roligaste granskontrollanten: Snubben pa gransen mellan Singapore och Malaysia som reciterade “Hello” for Helena. “Hello, is it me you’re looking for?” osv. Det tog ett tag innan jag kopplade.

Jobbigaste ungar: Forsaljarna i Angkor Wat som aldrig gav sig. Deras standiga skrikande efter “Dollar!!!” gjorde oss inte mer givmilda.

Billigaste boendet: 25 kr natten pa Perhentian (gemensam toalett/badrum och strom endast 12 timmar om dygnet)

Varsta scamen: Nar vi blev 2,5 timmar forsenade av en 3 timmar lang bussresa fran Krabi till Surat Thani. Allt for att vi skulle ata mat pa deras restauranger och kopa biljetter pa deras biljettkontor. Vi vagrade saklart.

Roligaste resesallskapet: Ett 60-arigt par fran Kina/Malaysia/Australien som vi delade kuppe med mellan Nha Trang och Hoi An.

Storsta irritationemomentet: Folk som ej kan prata engelska men anda jobbar inom turism med att salja biljetter, jobba pa restaurang och hotell.

Labbigaste akomma: Freddies ogoninfektion

Mest minnesvarde ogonblicken so far:

– Paddelturen och beachen i Perhentian. Det var som att simma runt i ett akvarium och vi var helt ensamma pa stranden

– Paddlingen/snorklingen i Birdneck-beach i Phi Phi. Simmade runt och lekte fiskar och vattnet var helt turkost.

– Mattjuvarna pa Monkey Beach. Aporna var totalt oradda och stal bade bananer och yoggi av oss.

– Banankopet i Tanah Merah. Vi ramlade in pa en marknad och fragade efter bananer. Snart visste alla pa hela marknaden att vi skulle kopa bananer. Det var bara vi som inte visste i vilket stand bananerna fanns.

– Buddhagrottan i Phetchaburi. Vi var helt ensamma forutom guiden och en nunna och det fanns forgyllda Buddhastatyer overallt. Utanfor fanns massor av apor som var oradda och banansugna.

De varsta upplevelserna so far:

– Buss-scamen i Krabi – Surat Thani. Fick sitta en timmepa en trakig marknadsplats for att sedan aka med en taxi vi vantat pa(som statt pa parkeringsplatsen hela tiden) i 45 minuter tilltagstationen. Resan tog nastan 3 timmar mer an utlovat.

– KL:s monorail. Vi vantade hur lange som hest och det var hurvarmt som helst och hur manga manniskor som helst. Vi var helt enkelthur sura som helst.

– Den tryckande hettan i KL. Vi har aldrig forut och aldrig efterat upplevt en san intensiv hetta. Efter 500 meters prommenad var vi helt slut.

– Yum Saap superstark Thaimatskedja. Maten var sa stark att mannastan grat. Helena kunde bara ata riset samt fiska upp isen urcocacolan for att slacka branden i munnen.

– Chocken av kommersen i Phuket. Nar vi sag hur crowded det var genom minibussrutan undrade vi verkligen vad vi gjorde dar…

– Att vara inlast i sovvagnen mellan Surat Thani och Hua Hin. Viville leta efter en konduktor for att fraga nar vi skulle anlanda tillHua Hin eftersom vi var 1,5 timmar forsenade fran Surat Thani. Vi fickinte upp dorren och insag att vi var inlasta. Tur att inget hande…

– De jakla japanerna som knyckte vart snorkel-set, vilket kostade oss 1000 Baht. Vilket arrogant upptradande!