När man sticker iväg så här så ser man det ju bara positivt rakt igenom. Men det finns vissa uppoffringar man måste göra. Den störa av dem alla kallas Elitserieslutspel. Efter att ha bott många år utomlands och bara fått följa elitserien utifrån Aftonblandets sunkiga rapportering under matcherna så flyttade jag för 1,5 år sen till Sverige. Elitserien! Och Timrå går inte till slutspel… I år ska det till en rejäl ihopklappning för att de ska missa slutspelet och vad gör jag då? Sticker utomlands. Men nästa år, nästa…

Den andra uppoffringen är EM-kvalet. Den andra juni spelar Sverige borta mot Danmark och då hade man ju varit given på de danska läktarna. Men vi lär befinna oss i Beijing då och får väl förlita oss till Aftonbladets sunkiga rapportering…

Freddie och jag tycker lika om hyffast mkt. Inte FÖR mkt för att det ska bli löjligt och heller inte totalt olika. Men när det kommer till hockey så har vi våra fasta ståndpunkter. Jag håller på Timrå för kung och fosterland och Freddie sviker inte Malmö trots deras jumboplacering. När Malmö spelar mot andra lag håller jag ju solidariskt på Malmö, men det är svårt ibland när de spelar mot sköna lag som Skellefteå och Brynäs…

Imorrn är det årets sista stora drabbning mellan Malmö och Timrå och vi kommer vara på läktaren!

Här om dagen damp det ner en post-avi i brevlådan. – Underligt, jag har inte beställt något. Kanske att Helena har shoppat något… Sen slog det mig. Det är våra pass som kommit tillbaka med (förhoppningsvis) godkända visum, efter bara 4 arbetsdagar! Imponerande! Självklart var vi tvungna att gå och hämta ut dem redan samma kväll.

Väl nere vid Hertz, som i de här kvarteren är Postens förlängda arm, slet vi upp det rekommenderade brevet med stor förväntan. Jag tyckte nog att det hade gått lite fort, och jag var nog lite orolig över att ha stoppat kontanter i kuvertet, så när jag ser våra två pass och ett grönt papper, behöver jag inte läsa längre än till “Re” för att förstå att det står “Rejected” (avslås)!
MEN, efter en sekund under vilken jag förbannar mig själv för att vara så naiv att tro att 700 kr kan passera posten utan att råka ut för några långa fingrar, så läser jag klart rubriken där det står “Reciept”! Jag drar en lättnadens suck och inser att visumen är klara.

Nu har vi bokat boende i Singapore som är vår första anhalt. Vi ska bo på The incrowd som verkar vara ett riktigt backpackerställe. Vi tänkte att trots jetlag och en ca 20 timmar lång resa bakom oss så vill vi nog beblanda oss med andra backpackers redan från början. Gå ut hårt och öka sen. Man sover i dorm och det är ju ett bra sätt att lära känna folk på. Vi ska nog varva eget boende med dorm-boende har vi tänkt.

Sedan har vi bokat boende i Tokyo också. Eftersom vi har bokat flygbiljetter till Tokyo vet vi exakt när vi kommer vara där, och eftersom vi insåg att vi ska vara i Japan under deras Golden week så tänkte vi att det är en god idé att boka boende redan nu. Golden week är flera helgdagar i rad som inträffar vid månadsskiftet april/maj (åtminstone i år) och är tydligen en av få helger/veckor då hela Japan har ledigt och bestämmer sig för att resa just då. Alla! Samtidigt! Men vårt hopp är att alla japaner kommer att fly Tokyo under helgdagarna så därför tänker vi spendera första veckan (golden week) i Tokyo och den andra veckan ska vi resa med Shinkansen mot Kyoto och se lite mer av Japan. Hur som helst, i Tokyo ska vi bo på Khaosan Tokyo Asakusa. Deras websida är ju bara så fantastiskt ful. Påminner lite om den första jag gjorde nån gång 1996….

Tokyo är ju otroligt stort så det är ju ganska svårt att veta var man ska bo. Vi tog sikte på något som är billigt och ligger nära en tunnelbanestation och sen var det klart.

Jag satt just och kollade på Air Asia som har fantastiskt låga priser på flighter i sydostasien. Kota Bharu (norra Malaysia) – Kuala Lumpur för ca 250 spänn per person! Men vi vill inte boka nu, utan hoppas på att det finns platser kvar när vi är där nere. Vi vill inte styra upp resan alltför mkt redan nu.

Efter en del dividerande skickade vi slutligen in våra visumansökningar med pengarna rakt i kuvertet. Det var alldeles för komplicerat på nåt annat sätt och på forum på nätet har vi läst att flera har gjort som vi. Så nu återstår bara att se om det snart kommer två visum i brevlådan eller inte!

Till de flesta andra länder får man visa-on-arrival så vi tror att det bara är Kina vi måste ansöka om i förväg. Man hade även kunnat ansöka om kinesiskt visum i t.ex Bangkok men det känns bra att ha det gjort i förväg.

Igår tog vi en spruta till och när man bara skulle ha “påfyllning” (varje spruta ska tas tre gånger) så slapp man den oändliga kön och det var ganska snabbt avklarat.

Annars insåg jag precis att jag bara har 5 ynka veckor kvar att arbeta! Jag har inte fått någon ersättare i mina projekt ännu vilket känns lite synd. Man vill ju ha en bra möjlighet att göra en snygg överlämning. Lite konstigt känns det att lämna ifrån sig några av projekten oxå, eftersom det är “mina” projekt.

Jag var i Åre med jobbet i helgen och det var härligt att äntligen få se lite snö och känna lite frisk fjällluft. På vägen hem klarade vi oss ganska bra ifrån stormen men när vi landade på Kastrup var det ganska turbulent och de tände tom exit-skyltarna vilket inte är så vanligt. Jag greps av ett ögonblicks fasa och undrade om det verkligen var en bra idé att flyga runt i Asien med skumma flygbolag 😉

Med dagens uppdateringshelg (servrarna måste pysslas om en helg varje månad) avklarad, konstaterar jag nöjt att min arbetsvecka är till ända och att det nu bara återstår 30 arbetsdagar.

Eftersom jag har sagt upp mig från mitt jobb så har man givetvis blivit tvungen att skaffa fram en ersättare och på måndag är hans första dag. Min plan är att han skall få göra det mesta från och med nu, dels för att upptäcka eventuella brister i min dokumentation, och dels för att jag skall varva ner inför ledigheten… kanske mest det första.

Jag var inne på Kilroy tidigare i veckan för att höra om de hade några tips om hur man tacklar betalningsfrågan för Kinesiskt visum (se föregående post) och de tyckte att vi skulle lägga de 700 kr rakt ner i kuvertet – “det har funkat för oss”. Jaja, jag antar att vi inte har mycket val för en check lär bli svår att uppbringa.

Så nu tycker jag att jag gjort mig förtjänt av ett dopp på “Kallis”

Det enda land som vi behöver skaffa visum till i förväg är (tror vi) Kina. Om man inte bor i Gbg eller Sthlm så inser man snart att det är ett mindre företag att få det fixat. Först är informationen på ambassadens hemsida ganska dålig eftersom det finns olika uppgifter på hur länge ett double-entry visa gäller (3 mån el 6 mån?). Sen så ska kalaset betalas med en check (?) som man ska skicka med ansökan! Kontanter i kuvertet tar de såklart inte ansvar för. Freddie var och språkade på banken idag men för att få riktig rätsida på betalningen så får vi nog ringa kinesiska ambassaden och kolla upp hur det ska fungera.

Internetbank någon? Kreditkort någon?

Det ska inte vara lätt att ta sig in i ett kommunistiskt land…

Jaha…då satt man här med två plåster på armen och ett stort hål i plånboken. Det är de spår som vaccinationskliniken lämnar efter sig!

Om man vill vara på den säkra sidan skall man ha Twinrex. Det är 3 sprutor (vid 3 olika tillfällen) som skall ge ett livslångt skydd mot Hepatit A & B. Pris: 3 x 520 kr!
Vidare behöver man något de kallar för Japanen. På riktigt heter den något som börjar med Japansk, och sedan något som jag tror bara läkare kan uttala. Den funkar på samma sätt som Twinrex, men är något billigare – 300-någonting per st. Efter en mindre räkneövning konstaterar man att det slutar någonstans runt 2500 kr… Aj i armen och aj i plånboken.

Idén med en lite längre resa till Asien är väl inte direkt ny, men riktigt konkret blev den inte förrän någon gång i somras när det tog fart på tankarna kring vad man gör när man åker ut ur sin 2:a-handslägenhet den siste februari. Det man kan göra i det läget är aningen ta tag i sitt liv och göra något vettigt (som att skaffa sig en riktig lägenhet) eller göra något roligt.
– Det fick bli något roligt!
Helena, som jag ganska nyligen träffat, blev snabbt tänd på idén och vi beslutade att åka tillsammans.

Ledighet
Skall man åka iväg så länge som vi så räcker oftast inte en vanlig semester särskilt långt, så vi sökte tjänstledigt båda två. Helena fick beviljat, men inte jag och eftersom jag redan bestämt mig (och köpt icke ombokningsbara biljetter), så fick det bli så att jag sa upp mig.

Lägenhet
Mycket riktigt fick jag inte 1:a-handskontraktet på lägenheten och därmed var det lika bra att säga upp den så fort som möjligt. Tyvärr blev jag inte av med mina 3 månaders uppsägningstid och 3 x 5200 kr är ganska surt att betala, men det är väl inte mycket att göra åt det. Nu är lägenheten i alla fall tömd och grejerna bor i en kompis källare, och jag bor hos Helena.

Konstigt nog känns det inte särskillt oroligt att vara både arbetslös och bostadslös när jag kommer hem. Det ordnar sig säkert.