Innan vi lamnade Saigon gjorde vi ett besok till Cu Chi tunnlarna! Hela vagen fran Kambodjanska gransen till Saigon fanns tunnlar, byggda av Viet Cong for att gomma sig fran amerikanska trupper, att bo i, transportera mat och vapen i mm. Tunnlarna var valdigt tranga pa vissa stallen for att de amerikanska soldaterna inte skulle kunna ta sig igenom. Stora delar av tunnlarna bombades sonder av amerikanerna men vissa delar klararde sig. I Cu Chi har de aterskapat en tunnel som ar nagot storre an originaltunnlarna for att turisterna ska kunna komma igenom. Man fick aven se originaloppningarna, hur de gomdes, “fox holes”, listiga fallor, man kunde provskjuta gamla ryska och kinesiska skjutvapen (vilket vi inte gjorde) och hur Viet Cong gjorde skor av bildack och hur Viet Cong gick kladda.
Freddie kravlade sig igenom den latt klaustrofobiska tunneln medan jag nojde mej helt med att vara kvar ovan jord. Tunneln var ungefar 100 meter i olika nivaer och vissa delar var sa smala att han fick ala sig igenom.
Nu har vi akt norrut med nattaget och befinner oss i Hoi An. Resan var riktigt angenam, den tog 15 timmar men vi hade sallskap av ett malaysiskt-kinesiskt-australiensiskt par i 60-arsaldern som hade rest runt ungefar hela jorden och det var trevligt att snacka bort en massa timmar med dem.
Hoi An ar kannt for alla skraddare. Det finns skraddare i bokstavligen varje horn och alla turister syr upp kostymer, klanningar, skjortor, byxor, you name it. Vi har latit sy upp lite klader sa imorrn ska vi prova och se hur det blev. Man betalar 100-200 SEK per plagg sa det ar riktigt bra priser. Det vi gillar mest med Hoi An ar att det ar sa lugnt har. Det ar mycket turister, men man blir inte sa pahoppad av forsaljare och tiggare som pa andra stallen sa det kanns som ett andningshal. Sen ar det lite svalare har an tidigare och det gor att man far lite mer engergi.
Amazing!
LikeLike