Hoi An

Hoi An ar verkligen superharligt och jag tycker att det ar ett av de basta resemalen so far. Det kanns valdigt genuint (gamla stan finns med pa UNESCOS varldsarvslista) och de later turisterna vara lite i fred.

Freddie var uppe och fotade igar morse (gick upp 05:30!) och han var sa begeistrad over att vara den enda tursiten ute och fa se morgonens kommers sa imorse gjorde vi om det och den har gangen var jag med. Innan solen gar upp och det fortfarande ar svalt gor de morgongymnastik och Chi-Gong. Det lassas fiskar och radas upp gronsaker, batarna kor fram och tillbaka med sina varor och det ar riktigt pittoreskt. Imorrn aker vi norrut mot Hue men det kan knappast sla Hoi An!

Idag har det varit manga langa stromavbrott. Stromavbrott ar valdigt vanligt i sydostasien och om ni ser pa bilderna Freddie tagit av elledningarna och det trassel av elledningar som finns sa har man stor forstaelse for att strommen faller ut da och da. Idag hade det den harligt foljden att inga ATM-maskiner i stan fungerar langre. Det bildades en grupp turister kring de icke-fungerande ATM-maskinerna och en av de andra tjejernas kort ats upp av automaten. Vem vet nar det kommer ut igen… Som tur var tog vart hotell Mastercard sa vi lyckades betala iaf. Vi hade gjort av med var extra 50-dollarsedel som jag brukar forvara i glasogonfodralet, sa nasta gang vi lyckas ta ut pengar ska jag lagga tillbaka 50 dollar dar. Orutinerat av oss att inte ha nagon backup.

Temat internet ar ganska intressant. Ar det nagon som the locals har forstatt sa ar det att turister gillar att anvanda internet. Det finns internetcafeer i varje hala. Vissa ar langsamma och vissa fungerar knappt men oftast ar det anda riktigt bra grejer.

Det marks dock att de inte riktigt vet vad det handlar om for de anvander sig garna av alla “buzz”-words som de kommer pa. Bla stoltserar de med att de har “hotmail”, “email”, “microsoft” osv… den ena skylten roligare an den andra.

Ibland blir man offantligt irriterad nar det inte fungerar, “wait 5 minutes” brukar de saga och sen ska visst datorn/uppkopplingen ha “gatt till sig”. “Wait 5 minutes” ar for ovrigt deras standardfras som gar att anvanda praktiskt taget nar som helst. Det tar oftast MYCKET langre an 5 minuter innan det har ordnat sig…

Men jag ar anda imponerad over att de smaller upp internetcafeer overallt. Vi sag ett skjul med halmtak i Kambodja dar det minsann oxa fanns internetuppkopplade datorer!

Cu Chi Tunnels

Innan vi lamnade Saigon gjorde vi ett besok till Cu Chi tunnlarna! Hela vagen fran Kambodjanska gransen till Saigon fanns tunnlar, byggda av Viet Cong for att gomma sig fran amerikanska trupper, att bo i, transportera mat och vapen i mm. Tunnlarna var valdigt tranga pa vissa stallen for att de amerikanska soldaterna inte skulle kunna ta sig igenom. Stora delar av tunnlarna bombades sonder av amerikanerna men vissa delar klararde sig. I Cu Chi har de aterskapat en tunnel som ar nagot storre an originaltunnlarna for att turisterna ska kunna komma igenom. Man fick aven se originaloppningarna, hur de gomdes, “fox holes”, listiga fallor, man kunde provskjuta gamla ryska och kinesiska skjutvapen (vilket vi inte gjorde) och hur Viet Cong gjorde skor av bildack och hur Viet Cong gick kladda.

Freddie kravlade sig igenom den latt klaustrofobiska tunneln medan jag nojde mej helt med att vara kvar ovan jord. Tunneln var ungefar 100 meter i olika nivaer och vissa delar var sa smala att han fick ala sig igenom.

Nu har vi akt norrut med nattaget och befinner oss i Hoi An. Resan var riktigt angenam, den tog 15 timmar men vi hade sallskap av ett malaysiskt-kinesiskt-australiensiskt par i 60-arsaldern som hade rest runt ungefar hela jorden och det var trevligt att snacka bort en massa timmar med dem.

Hoi An ar kannt for alla skraddare. Det finns skraddare i bokstavligen varje horn och alla turister syr upp kostymer, klanningar, skjortor, byxor, you name it. Vi har latit sy upp lite klader sa imorrn ska vi prova och se hur det blev. Man betalar 100-200 SEK per plagg sa det ar riktigt bra priser. Det vi gillar mest med Hoi An ar att det ar sa lugnt har. Det ar mycket turister, men man blir inte sa pahoppad av forsaljare och tiggare som pa andra stallen sa det kanns som ett andningshal. Sen ar det lite svalare har an tidigare och det gor att man far lite mer engergi.

Mekongdeltat

cantho

Efter att vi skjutit upp resan till mekongdeltat tva ganger pga brakig mage, sa kom vi ivag igar. Att aka dit sjalv verkade inte vara varken enkelt eller billigt sa for forsta ggn pa den har resan hakade vi pa en gruppresa. En busslast turister pa tva dagar. Det var riktigt nice. Det var mer batakande an bussakande och vi akte runt i deltat och fick se godistillverkning och risnudelfabriker.

Hojdpunkten var saklart den flytande marknaden dar frukt och gronsaker saldes och koptes tidigt pa morgnarna. En amerikansk-vietnamesisk kille pa besok i Vietnam, som var med pa resan, kopte spannande frukter och bjod oss andra. Utan honom hade vi nog inte ens forstatt om det var gronsaker eller frukter. Han berattade hur de flytt fran Vietnam 1980 och hur de lag under golvet pa trabatarna i 4 dagar for att komma till Thailand. For att klara sig at de bland annat vissa saftiga frukter som var bra surrogat for vatten. Intressant att hora.

Staden vi overnattade i heter Cantho och var annu inte forstord av turism. Inte en enda ville kora oss pa moppe och bara ett par personer ville salja nat till oss under hela vistelsen. Nar vi ville kopa vatten tidigare idag sa hade vi fullt upp att hitta det! Det ar helt otankbart att ga 50 m i Saigon utan att nan vill salja vatten till en. Sa det var riktigt skont att kunna ga runt som man vill utan att behova saga “no thanks” 100 ggr per dag.

Imorrn ska vi se Cu Chi-tunnlarna och pa kvallen sticker vi norrut med taget mot Da Nang och Hoi An. 15 timmar pa taget! Underbart…

Bilder

 

HCMC

hcmc

3 dagar i Ho Chi Minh City (HCMC) och det bestaende intrycket ar: en ganska anonym storstad med valdigt haktisk trafik (mina inlagg verkar alltid handla om trafiken nu for tiden…). Det ar inte lika galet som i Phnom Penh i den bemarkelsen att har verkar man i alla fall folja vissa grundlaggande trafikregler….for det mesta. Men den stora skillnaden ar att detta ar en femmiljoner-stad jamfort med PPs cirka en miljon. Skillnaden ar markant.

Har om dagen slog vi rekord i billigt boende (och darmed ocksa sunkigaste boende), genom att folja Lonely Planets rad och ta in pa ett guesthouse som erbjod rum i sexdollar-klassen! Rummet var obetydligt storre an sangen, vilken var helt i metall och kront med en fem centimeter tjock, nerlegad skumgummi-madrass. Som toalettpappershallare tjanstgjorde en kladhangare! Men det varsta var att det var otroligt lyhort dar och jag tyckte nog att det kliade lite mer an vanligt den natten… Numera bor vi for tolv dollar natten! 🙂

HCMC har konstigt nog inte sa mycket att erbjuda sa imorgon skall vi forsoka komma ivag pa en tvadagars tur ut till Mekong-deltat och titta pa livet dar.

Phnom Penh igen

phenompenh

Tillbaka i Phnom Penh! Denna gangen ar de ater en mellanlandning pa vag mot Vietnam, men eftersom det anda ar Kambodjas huvudstad tanke vi att vi far val ge det en chans.

Sagt och gjort – vi bokade in tva natter pa ett guesthouse och styrde kosan mot stan! Forra gangen vi var har (for en vecka sedan under nagon timme i vantan pa bussen till Siem Reap) lamnades vi med det bestaende intrycket av trafikkaos och offantliga mangder avgaser. Denna gangen kom avgas-intrycket pa skam, men trafiken besannades…och forstarktes! Det ar nu stallt utom varje tvivel att det existerar absolut INGA trafikregler. Om man far rott ljus sa ar det bara att betrakta som en rekommendation. Jag fick sjalv kasta mig undan en moppe som korde mot rott, rakt ut i en relativt stor korsning (kanske tre filer i varje riktning). Som vi tidigare berattat ar det inte heller helt nodvandigt att halla sig till den allmanna fardriktningen – kor man bara lite forsiktigt och inte skall jattelangt sa gar det bra aven mot trafiken, precis som var Tuk Tuk gjorde idag pa stadens storsta gata! Man kan ju tanka sig att man som fotgangare ar helt kord, men om man skall korsa en gata sa galler det att inte vara feg utan ta mod till sig och bara stega rakt ut i trafiken under forestallningen att de kommer att veja…vilket de ocksa gor (hittills)!

Nu bestar inte PP bara av trafik. Det finns otroligt bra shopping ocksa! Till exempel har jag idag klippt mig hos en barberare som hade sin salong (en stol och en spegel) uppstalld pa trottoaren brevid museet. En dollar gick det pa!

Sen kan man ocksa fynda rejalt bland bocker. Idag kopte vi Lonely Planets Japan-guide av en trevlig dam for bara sex dollar! Och inte var det nagra gamla grejer heller…publiserad i oktober 2007 minsann! Ni som jobbar med immaterialratt kanske kan forsoka glomma det ni nyss last… 🙂

Bland sevardheterna har vi idag besokt Toul Sleng-museet. Det ar en gymnasieskola som under de roda Khmererna omvandlades till ett fangelse dit man tog alla man tyckte hade fel asikter, var intellektuella eller pa annat satt hotade proletariatets diktatur. Enligt guiden (som sjalv forlorade manga familjemedlemmar i forfoljelserna) var det endast sju av de over 10000 fangar som fordes hit som overlevde. Jag behover knappast saga att det var ett ganska odesmattat stalle som man lamnade med tunga steg.

Bye bye Sihanoukville

(har en trasig shift-tangent som hakar upp sig sa det har inlagget blir utan stora bokstaver)

vi har tillbringat nagra lata dagar har i sihanoukville. vi har badat och trakasserats av forsaljare, tagit en snorkeldagstur ut till bla. bamboo island och mest tagit det lugnt. vi forsoker sa gott det gar alltid ata pa stallen som innehas av locals och inte nagra vasterlanningar. man vill ju garna sponsra den inhemska befolkningen. idag akte vi ivag till en strand dar det bara fanns en enda restaurang, knappt nagra turister och inga forsaljare. harligt!de flesta ar supertrevliga och vi tycker nog att de ar lite gladare och trevligare an thailandarna. men det kanske beror pa var man hamnar.

dock har vi dragits med lite diverse akommor. jag har haft en trasslig mage och freddie ett inflammerat oga sa gardagen tillbringade vi mest pa hotellrummet.vi fixade visum till vietnam idag och det var ingen ko och tog ca 10 minuter. det ar effektivt!

imorrn sticker vi vidare mot phnom penh och stannar dar tva natter innan vi drar vidare till ho chi minh city (saigon). vietnam blir nog annu en hojdare!tyvarr holl malmo inte mattet och tog sig inte tillbaka till elitserien. fruktansvart trakigt att de inte klarar leksand i sista matchen!!! det blir daligt med hockeytittande nasta sasong och man borjar ju nastan fundera pa att flytta for att fa se lite ordentlig hockey!

Sihanoukville

Nu ar det dags for lite strand igen, och det tankte vi fa at oss i Sihanoukville. Det ar ganska skont att varva storstad / sevardheter med lite klassiskt slappande i en vilstol pa stranden.

Resan hit var ett aventyr i sig. Vi tog en buss hela vagen fran Siem Reap till Sihanoukville, vilket ar ett 12-timmarsprojekt. Vi fick plats 2a och 2b vilket ar nastan langst fram i bussen och det visade sig fa ovantade koncekvenser. Nu kunde vi ju se exakt hur galen trafiken var och exakt hur tokiga omkorningar chaufforen gjorde, nagot vi tidigare varit lyckligt ovetande om! Det blev en skrackfard utan motstycke – en heldragen linje, kor i vagrenen och en motande buss ar inget som avskracker en Kambodiansk busschauffor fran en omkorning.

Sihanoukville ar valdigt trevligt pa alla satt – billigt, god mat (barracudan igar var basta maten hittills) och fina strander. En sak gor dock att det inte ar perfekt, och det ar alla handikappade som tigger. Det var inte sa lange sedan det var inbordeskrig har och det har lamnat sina spar hos befolkningen (Kambodja ar dessutom det land i varlden som har flest minor fortfarande nergravda och dessa skordar saklart fortfarande sina offer). Man kanner sig ganska rutten dar man sitter med sin Cola i skuggan nar en manniska utan ben sitter och ber om pengar. Samtidigt kan man inte hjalpa alla. Vi forsoker i alla fall ge lite da och da….

Mera Angkor

flod

Efter Tempel-boosten igar ville vi se nagot annat. Var tuk-tuk-forare under var vistelse har, Mr David, foreslog en utflykt till flod-folket. Vi akte en bit utanfor Siem Reap och sista biten akte vi pa “Bumpy road”, beskrivningen sager val allt. Det var valdigt guppigt och hoppigt och pa vagen sag vi manga bostader och aven om allt ar valdigt olika fran hemma sag de flesta ut att ha det riktigt bra.

Val framme fick vi aka bat i nan timme och se hur flod-folket lever. Baten var en ruffig trabat med all mekanik fran gamla bilar. Under turen borjade det ryka av att nagon elledning kom emot styranordningen som bestod av staltrad fran bilratten bak till rodret. “No problem” sa batforaren och knot ihop elledningen igen och korde vidare.

Folket som bor pa vattnet ar nastan uteslutande Vietnameser som lever av fisket. Det var fantastiskt att se. Kolla pa bilderna fran idag, sa ser ni vad jag menar. Vi fick aven se en krokodilfarm och en flytande kyrka! I nagon bat sag vi aven att de hade TV sa det ar en kombination av tradition och modernitet som man ser. Trots att alla sag ut att ha det ganska bra sa paddlade nagra omkring med sina “stackars” barn och gastade efter ”dollars….sir….dollars…” Det verkar vara det forsta ord barnen lar sig pa engelska. Freddie tog fantastiska bilder darifran. Det ar bra att det inte ar jag som star for fotograferingen for jag brukar fa till en bild fran hotellrummet, ett pa flygplatsen och ett pa ett roligt hus, nar jag sticker ivag en weekend nanstans sa det hade val blivit ganska torftigt.

Sedan besokte vi ett till tempel idag, nar vi laddat med ny energi fran bat-utflykten. Idag var det tom lite molningt sa man behovde inte springa mellan skuggplatserna som igar.

Igar snubblade jag i ett tempel och vrickade till foten. Det gjorde apont och jag lag och gnydde ett tag. En khmer kom och kollade vad som stod pa och sa fnissade han lite at mig. Man blir ju ganska arg nar nan star och skrattar at en nar det gor ont. Men det var sakert inte elakt menat. Foten svullnade bara upp lite och sa lange jag inte hoppar pa den fungerar den fint 🙂

Bilder fran Angkor

Bilder från Bangkok