Antligen Kina!

Vi har efter otroligt manga om och men tagit oss till Nanning i Kina och det ar en befrielse att vara har. For att citera en medpassagerare “I’m so glad to get out of this fucking country”.

Att fa tag pa biljetter var ju ett stort skamt och Freddie har skrivit om det tidigare. Vi kom till stationen i god tid, handlade lite matsack och satt i den luftkonditionerade vanthallen och det mesta kandes bra. En kille som vi inte forstod om han jobbade dar eller inte berattade att resebyran som salt biljetterna till oss skulle komma 30 minuter innan avgang och “reconfirm” vara biljetter. Vi fattade inte varfor men det gor man sallan i Vietnam. Ofta vill de nog att man ska veta sa lite som mojligt for da har de battra chanser att lura av dig pengar.

Redan i vanthallen hejade vi pa ett par vasterlanningar som vi upptackte oxa kopt biljetter pa samma stalle som oss och de hade haft en liknande upplevlse att fa tag pa biljetter.

30 minuter innan taget gick visade de ut oss mot sparet och tjejen fran resebyran dok upp och sa att allt var ok. Vi satte oss i var kupe och markte att vi delade hytt med det andra vasterlandska paret. Ett par i 45-arsaldern fran Australien.

En butter kvinna fran Vietnam Railways (VR) kom och kollade pa vara biljetter och pastod att det var fel pa dem. Resebyratjejen kom pa taget igen och de pratade med varandra och allt verkade ok. Men lite oroliga blev vi eftersom vi sjalva tyckte att vara kopierade biljetter sag ganska falska ut.

5 minuter innan taget ska ga kommer kvinnan fran VR tillbaka och ar i sallskap av en civilkladd man och nu sager de at oss att vi ska “get off the train”. Vi undrar varfor och far svaret att det ar fel pa biljetterna och att resebyran inte kommit med biljetterna i tid. De var valdigt otrevliga och den civilkladda mannen tyckte sig visst vara i stand att beratta for oss om vara biljetter var ok eller inte.

Den australiensiske mannen hade rest over halva varlden och var stor och lang och verkligen ingen man satter sig pa. Han sa bara “I paid for the tickets, I’m not going anywhere”. VR-kvinnan och hennes civilkladda kompanjon pastod att de saknade nan form av gruppbiljett. Vi var ju inte ens en grupp och hade ingen gruppbiljett. Vi sag att resebyratjejen forsokte prata med dem utanfor men verkade inte fa komma pa taget mer. En annan svensk kille blev avkastad (se citat ovan…) men lyckades kliva pa taget pa en annan vagn och kom med anda.

VR-kvinnan sa ater at oss att ga av taget och sjalv var jag jatteorolig men Steve var hur lugn som helst och det lugnade ner mig lite grann. Det var skont att vi var fyra personer i det har laget. Hade man varit en ensam tjej i 20-arsaldern pa den forsta resan utanfor Europa hade man nog inte varit sa kaxig. Efter lite tjaffsande gav de anda upp och efter nagra minuter akte taget ivag. Vi var javligt forbannade. Det ar sa korrupt nar Vietnam Railways anstallda forsoker kasta oss av taget trots att vi har riktiga biljetter for att antagligen salja platserna svart och tjana bra med pengar. Man ska veta att taget bara gar 2 ggr i veckan, biljetterna kostade ca 50 USD per person och att taget alltid ar fullbokat flera dagar/1 vecka i forvag. Det var liksom inget alternativ att kliva av taget.

Det var flera stromavbrott i borjan pa resan och AC:n var inte langre igang. Vid det laget var man ganska misstanksam. Stangde de avsiktligt av strommen for att halla pa med javulskap nar det var morkt? Efter 15 minuters resa kom den tidigare sa arga kvinnan forbi kupen och fragade soligt om vi ville vaxla till oss kinesisk valuta. Helt plotsligt var vi alltsa vanner. Vi litade ju inte pa henne ett dugg och pastod att vi inte hade nagon Vietnamesisk valuta. Hon kom tillbaka efter en stund, ganska sur, och fragade snudd pa hotfullt om vi inte hade Dong att vaxla. Vi sa nej.

Sen verkade det mesta lugna ner sig och vi tankte att vi borde klara oss fram till gransen i alla fall. Vid gransen brukar det kunna vara en del scams har vi last. Helt plotsligt bromsar taget in, men vi marker inget sarskilt. Nar taget stannar ser vi att taget kort pa en mindre lastbil som lag omkullvalt utanfor vart tagfonster. Vi hade verkligen forsta parkett vid olycksplatsen som var precis utanfor vart fonster. Det samlade offantligt manga manniskor runt lastbilen men det verkade som att ingen kommit till skada. De drog ut lite bildelar fran tagets undersida och efter ca 30 minuter korde vi vidare igen.

Vid gransen gick det bra men det tog sammanlagt 3 (!) timmar. Vi fick byta tag vid gransen och det nya taget var sa fantastiskt rent och ljust och fint och personalen pa taget var sa vanliga och artiga och det kandes som att vi kommit till himlen. Varje tursist som klev pa log stort och alla var sa jakla nojda over att fa lamna Vietnam bakom sig.

Vietnam ar verkligen fint och intressant pa manga stallen men efter ett tag blir man sa fruktansvart less pa att det ska myglas och trixas precis hela tiden och att man inte har kontroll over nagot alls eftersom man inte forstar deras system.

Nu sitter vi pa ett gigantiskt internetcafe i Nanning i Kina och efter bara 3 timmars somn i natt ar vi ganska sega. Vi har kopt biljetter till Guangzhou ikvall sa vi stannar bara 12 timmar i Nanning. Vi har prommenerat langs floden och sett MASSOR av varianter av Tai Chi och morgongymnastik. Kineserna ar mer reserverade an Vietnameserna. De tittar pa oss men nar man ler mot dem tittar de bort. Det ar svart att forsta nanting av skyltarna sa klart men jag tror vi lart oss tecknet for Internet!