Idag hyrde vi en bil for en dag och lat foraren kora oss till Chuandixia, en by 9 mil utanfor Beijing. Efter en 2,5-timmes lang tur kom vi fram till den lilla byn som skapades under Mingdynastin (alltsa nan gang mellan 1300- och 1600-talet) och den ar nastan helt orord.

Byn ligger mot ett berg och byn har nastan smalt in i bergsvaggen. Hela byn ar ett gytter av sma gangar mellan husen och allt ar byggt i sten. Langst upp pa toppen finns det minsta templet vi sett i Kina och det hela var valdigt pittoreskt. Hela stan verkade valdigt slumrande och vi sag knappt nagra andra turister alls. Det var verkligen som att dyka in i ett Kina for 100 ar sedan. Jag uppsokte toaletten som var ett rum med fem huk-toaletter bredvid varandra! Som tur var, var jag ensam pa toaletten 🙂

En dam borjade prata med oss pa kinesiska och vi misstankte att hon ville att vi skulle ata hos henne. Vi fick folja med henne till hennes hus dar hon visade den kinesiska menyn och med hjalp av en nyborjar-frasbok som hon hade lyckades vi bestalla mat. Maten var finemang och efterat fragade hon om vi behovde husrum. Det behovde vi ju inte eftersom vi hade var bil som vantade pa oss men hon var valdigt gastvanlig och sag val en chans att tjana lite pengar. Vi sag inte en enda riktigt skyltat restaurang eller hotel men de som bor dar lagar mat eller later en bo dar for en ratt lagom summa.

Det var verkligen ett mote med ett genuint Kina och nastan den basta upplevelsen i Kina hittills.

Pa allman begarans finns nu lite nya bilder. Det ar bilder fran glittrande Shanghai, kinesiska muren, lilla Chuandixia mm.

Hittills har vi bara “sasat runt” ganska planlost pa egen hand, men NU var det dags for att se det riktiga Beijing… Vi skulle namligen traffa en gammal bekant till mig – Hongfa (for fyra ar sedan var jag en vecka i Beijing for att jobba och da var Hongfa min kinesiska kollega). Hongfa ar 60 ar (och numera pensionerad) och har alltid bott i Beijing, sa han hade ett par bra stallen han kande till.

Tidigt pa morgonen akte vi till en park en bit fran centrum dit folk brukade aka for att utova Tai chi, sjunga kor, jonglera, fiska, dansa m.m. Vi var de enda turisterna dar, vilket var bade ovanligt och skont! Det var ett riktigt vattenhal och man markte att aven kineserna tyckte sa for det var fullt med folk redan kl 9 pa morgonen (forsok hitta nagot liknande i Sverige – da har folk inte hunnit kliva ur pyjamasen an…). En riktigt haftig grej vi sag var en gammal man som skrev kaligrafi med vatten pa en gra betongplan. Han hade en cirka en meter lang pensel fylld med vatten, vilken han svepte masterligt med, sa val med hoger som med vanster hand. Otroligt skickligt!

Sen fick vi aka och titta pa den blivande OS-arenan, eller “fagelboet” som Beijing-borna sjalva kallar den, och det med all ratt – den ser verkligen ut som ett gigantiskt fagelbo!

Eftermiddagen spenderade vi i Sommarpalatset. Det ar nog det mest magnifika Beijing har att erbjuda, men det var saaa mycket turister sa det var svart att njuta av det riktigt (och helt omojligt att fa foton utan en massa kineser i).

Allt detta var givetvis toppen, men det basta var nog att antligen ha nagon med sig som kunde bestalla bra mat. Hittills har jag och Helena forsokt sjalv, vilket oftast har resulterat i en god ratt och tva tre atbara och en nota pa 150 kr. Nu bestallde Hongfa supergod mat och for oss kostade en lunch under 100 kr… for tre personer. Middagen skall vi inte prata om. Nagot av det basta vi atit pa hela resan. Det var helt ovarderligt!

Idag tog vi en tur pa egen hand till forbjudna staden och jag maste sag att jag blev besviken. De tre storsta byggnaderna var inslagna i byggplast eftersom de, i likhet med mycket annat har, haller pa att renoveras. Visst ar det fortfarande storslaget, men pa nagot satt stor det anda stamningen…

Idag skulle vi antligen se kinesiska muren! Vi ville ta den lokala bussen for att slippa alla scams som turistbussarna kor med (besoka smyckesfabriker, theprovning osv) och vart hostel skrev upp bussnumret pa en lapp och berattade var busstorget lag. Buss 919 sag vi sa fort vi klev ur tunnelbanan och jag suckade lite over att vi precis missat bussen. Sen motte vi buss 919 igen, och sen kom buss 919 igen och jag gick pa och fragade “Badaling?” och fick ett huvudskak till svar. Sen kom en till buss 919, och en till, och en till… Vi hakade pa nagra kinesiska tjejer som oxa skulle till muren och passerade nagon form av minibuss (nr 919…) som skulle kostade 60 Yuan och med sakerhet innebar en scam eller tva.

Till slut gick vi pa den riktiga buss 919 som vi skulle med, men aven de kinesiska tjejerna (som dock ej var fran Beijing) hade svart att veta vilken som var den ratta. Den kostade iaf 12 kr enkel vag och tog lite mer an en timme.

Val framme kopte vi biljetter for 45 kr var, slurpade lite nudlar och travade mot ingangen. Det var offantligt manga bussar dar och sjalvklart massor av turister. Men anda var det faktiskt inte sa illa som jag forestallt mig. En bit upp pa muren kom jag aterigen pa att jag ar hojdradd och holl krampaktigt i Freddie eller racket. Jag perrade pa ett tag innan jag kastade in handduken och gick tillbaka. Freddie gick en bit langre och fick lite bilder som ska upp sa smaningom. Tyvarr var det lite disigt sa den klarbla himlen uteblev. Men sikten var god anda. Val nere pa marken (mamma du skulle varit stolt over mej nar om du sett hur hogt jag gick) letade jag i vantan pa Freddie reda pa en slags bio som visade film om muren. Det var lite samma koncept som pa Cosmonova, det var 9 biodukar runt om i rummet sa man stod mitt i filmen sa att saga. Vi var bara tre besokare och man fick se hur kameran svepte over muren i olika delar av norra Kina. Det var riktigt bra och ett bra substitut for forlorad utsikt.

Muren var runt 600 mil lang men idag har stora delar vittrat bort helt. De delar som fortfarande star kvar ar till stora delar byggda under Mingdynasin och manga delar, sasom Badaling, har restaurerats och blivit gigantiska turistattraktioner. Freddie vill bege sig ut pa delar av muren som inte ar reparerade, det finns turer som vart hostel anordnar. Den dagen kommer jag definitivt hitta pa nat annat!

Trots turistmassorna var det jattehaftigt att ga pa muren och jag forstar att kineserna ar stolta over den. Det anses vara Kinas storsta sevardhet och ingen tycks langre minnas att den i huvudsak byggdes av slavar…

Andring 1
Vi har nu kommit till Beijing och gjort oss hemmastadda pa hostellet Leo. Personalen dar ar jattebra och har hjalpt oss med en del vardagstrassel, t.ex. biljettbokningar, turbokningar och allmanna rad och tips som man behover for att ta sig fram i ett land dar nastan ingen forstar vad vi vill. Det gar ocksa att fa tag pa restauranger dar det gar att bestalla utan allt for stora problem. Det gor ganska mycket pa sig pa humoret och motivationen nar saker och ting borjar falla pa plats.

Andring 2
Aven om situationen till stor del har ratat upp sig, sa aterstar det faktum att vi bada tva ar ganska restrotta, sa igar var vi ivag till Cathay Pacific och bokade om vara biljetter hem. Nu flyger vi hem den 8:e juni, d.v.s. drygt en vecka tidigare an planerat.

Hittills har vi inte sett sa jattemycket av Beijing. Mest har vi farit runt och kollat upp turer, utflykter och handlat upp oss pa lite smasaker (bl.a. har vi kopt en extra ryggsack som ar lite mindre som forhoppningvis kommer att komma till pass nar vi aker ivag over en eller tva dagar, sa vi slipper slapa med all packning). For den sakens skull var vi igar pa den okanda “silk market”. Det ar ett gigantiskt “kopcentra” i kanske sju vaningar dar man framst kan kopa kopior av markesklader och smycken till riktigt laga priser – men det galler att pruta! Helena brukar alltid saga att hon ar sa dalig pa att pruta men igar lyckades hon kopa ett par gymnastikskor for 150 kr (startpris var 520 kr). Forsaljerskan var markbart forbannad nar hon packade ner skorna 🙂

En sak har vi dock hunnit marka. Det ar helt fel tid att besoka Beijing. ALLT haller pa att renoveras infor OS 2008 och ar da antingen en byggarbetsplats, eller helt sonika stangt!

Vi valde att stanna en natt i Nanjing for att vi hort att det finns ett fantastiskt museum om Japanernas massaker pa Nanjing 1937. Nar vi kommit hit hoppade vi in i en taxi och for dit, bara for att upptacka att det ar stangt pga restaurering och oppnas ater i december. Det var ett riktigt antiklimax och det som stor mig lite ar att det fanns massor av information pa kinesiska om restaureringen, medan den enda informationen pa engelska var nagon som skrivit med en pensel pa muren “closed, reopenes in december 2007”.

Men det ar inte det enda som stort oss idag. Det har visat sig att kineserna verkligen ar helt inkapabla att resa kollektivt. Vilket ar konstigt och forvanande med tanke pa att det ar sa de forflyttar sig. Pa tunnelbanan har vi sett overallt att de som vantar pa att stiga pa alltid fyller upp allt utrymme sa de stackare som ska av maste tranga sig igenom en massa av manniskor for att ta sig ut. Detta ar dock ingenting mot vad vi upplevde idag.

Vi skulle stiga pa taget och perrongen var proppfull. Nar taget stannade vallde det ut folk men de pastigande kineserna kunde inte riktigt barga sig och borjade kliva pa taget samtidigt som folk klev av. Detta resulterade saklart i att det blev annu mer kaosartat an i vanliga fall (kineserna gillar att ha med sig massor av kassar och vaskor). Nar vi skulle stiga pa hade inget stigit av pa ett tag sa vi formodade att alla manniskor som ville av, kommit av. Vi klev pa och motte nagra turister som fortvivlat forsokte pressa sig ut. Vi klev at sidan och den engelsktalande mamman kom av med sin packning samtidigt som personalen pa perrongen borjade ropa “hurry hurry”. Nar tonarssonen skulle kliva av smallde dorrarna igen. Vi kunde hora hur mamman sa “open, my son is still in there” och tagpersonalen stod brevid med taget borjade rulla och sonen kom inte av. Nu forstar vi varfor tagen ar sa punktliga: man bryr sig inte om ifall personer kommit pa och av eller inte, utan kor bara pa tidtabell. Hade bara de kinesiska karringarna med alla sina plastpasar latit alla stiga av forst hade detta inte hant.

Val i Nanjing skulle vi forsoka fa tag pa biljetter till en stad som ligger mellan Nanjing och Beijing dar det finns ett valkant berg som vi ville vandra upp for. Av 30 biljettkassor var ingen markt med att personen i fraga pratade engelska vilket sjalvklart resulterade i att vi hamnade hos en person som inte pratade ett enda ord engelska. Vi var forberedda med en oversatt lapp vart vi ville men det gick anda inte. Vi blev skickade till en annan kassa dar en tjej pratade lite engelska. Dock gick inga tag pa vettiga tider sa vi struntade i det projektet och bokade nattaget till Beijing imorgon istallet.

Sa for er som avundsjukt sitter hemma och avundas oss kan jag saga att det finns dagar da allt bara javlas med en och man haller pa att explodera av irritation over att alla bara ska stirra pa en hela tiden. Stirra stirra stirra. Ahwell… nu internettar vi av oss var irritation och imorrn ska vi val kolla in Nanjing lite mer innan vi sticker norrut.

Igar fick vi for oss att vi skulle klippa oss. Senaste Freddie klippte sig var i Phnom Penh for 1 dollar sa vi kande att det var svart att matcha det priset. Det fanns massor av frisorer i Suzhou och vi klev in pa ett stalle som sag juste ut. Vi fragade vad “haricut” kostade och fick svaret 28 Yuan. 1 Yuan ar nastan exakt 1 krona sa det ar lattraknat i det har landet.

De borjade med att tvatta haret vilket ar helt normalt. Men shamponeringen tog sakert 15 minuter och de masserade harbotten och det var superskont. Jag borjade misstanka att det missforstatt oss att vi ville har hartvatt istallet for klippning. Sen var det urskoljning, balsam och mer huvudmassage. Sen trodde jag att det antligen var dax for klippning men da borjade hon massera axlarna, huvudet, rengjorde oronen (!), masserade armarna, handerna och knackte lite i fingrarna. Sammanlagt tog det kanske 45 minuter och vid det har laget borjade jag formoda att det inte blir nan klippning och borjade fundera pa hur man pa ett casual satt skulle kunna be att fa en klippning efterat utan att det blev underligt.

Freddie fick samma behandling och han hade istallet borjat undra om vi uppfattat priset fel. Kanske kostar det 280 istallet for 28? Men efter allt masserande blev jag till min overaskning placerad framfor en kille som skulle klippa mitt har. Eftersom vi inte beharskade varandras sprak fick jag visa tva centimeter med fingrarna och resultatet blev jattebra. Nar det var dax att betala visade det sig att det hela bara kostade 28 kronor per person. Vi var sakert dar i 1,5 timme! Otroligt!

I Kina finns ett ordsprak: “I himlen finns paradiset, pa jorden finns Hangzhou och Suzhou”. Sa vi bestamde oss for att besoka dessa tva stader som inte ar sa langt ifran Shanghai.

Hangzhou lamnade vi igar utan att blivit alltfor fascinerade. En ganska fin stad men med horder av kinesiska turister vid sevardheterna. De glor lange och ofta och man blir riktigt irriterad. Det kan ju knappast vara forsta gangen de ser en vit manniska.

Annat underligt de har for sig ar att harkla sig ljudigt och spotta, spotta inomhus pa internetcafeer, aska cigaretten rakt pa golvet, fisa ljudigt samt rapa. Till detta hor alltsa aven att glo med oppen mun pa forbipasserande turister.

Vi bodde pa ett splitternytt hostel med fantastisk personal. En av de anstallda larde oss lite kinesiska ord och tecken (som vi redan glomt) och var hur hjalpsam som helst.

Har i Suzhou har vi idag besokt en hel del tradgardar och pagodor. En del har varit proppfulla med vasterlandska turister medan vissa har varit helt folktomma. Visst ar det en vacker stad nar man betalar intrade (oftast billigt), men de som bor har marker val inte av det mycket och forutom de vackra tradgardarna ar inte staden speciell pa nagot satt.

Nastan alla moppar/motorcyklar ar eldrivna vilket ar bra med tanke pa avgaserna. Men samtliga verkar ha daliga bromsar for de gnisslar. Hela tiden. Jattehogt. Irriterande. Gnisslar. Overallt.

Just nu kliar det overallt pa mig. Jag verkar ha fatt soleksem och de kliar ordentligt aven nar blasorna lagt sig. Dessutom tuggande nagra myggor pa mig i forrgarkvall. Inatt vaknade jag av att det kliade overallt och upptackte tre stora farska bett. Jag trodde det var loppor (forutfattade meningar om Kina) men nar jag slackte lampan igen horde vi snabbt det valkanda surrandet av en mygga. Kampen blev kort och inga fler bett togs. Men det kliar overallt…

Efter tva extremt intensiva och fantastiska veckor i Japan gick luften lite ur oss nar vi kom hit till Shanghai. Vi har varit lite daliga pa att springa runt pa sightseeing och har mest sasat runt och tagit det lugnt.

Efter att varit i superorganiserade Japan ar det lite anstrangande att vara tillbaka i Kina med “watchie-watchie, cheap-cheap” (varfor tror de att alla engelska ord maste sagas tva ggr?) och tutande bilar och folk som inte kan koa. Nu har man lite svart att forsta hur man kunde tycka Kina var sa lugnt och skont efter att man varit i Vietnam.

Lite sights har vi hunnit med iaf, vi har varit upp i TV-tornet, upplevt all neon kvallstid, sett gamla stan med Yuyang-garden och de stora shoppingdistrikten. Vi har bl.a atit pa en billig kinesisk restaurang dar man fick in en sorts buljong dar man sjalv tillagade de tillbehor man bestallt in. Det var ovanligt for oss och jattegott.

Det knasigaste hittills var nog nar vi horde “Boten Anna” pa svenska inne pa ett shoppingcenter…

Imorrn sticker vi vidare mot Hangzhou!

Da var vi ater i Kina och denna gangen blir det ett langre besok an sist.

Vi ar just nu i Shanghai dit vi anlande i sondags. Efter de haktiska fjorton dagarna i Japan har vi mest slappat och hamtat andan. Givetvis har vi tagit bade en och tva rundor pa stan, och betat av bade Nanjing Donglu (varsta shoppinggatan), bade dagtid och kvallstid och TV-tornet. Det samlade intrycket hittills ar val att det ar en storstad som sa manga andra.

Man slas direkt av allt det knasiga man lamnade bakom sig nar vi flog till Japan (folk som kor som tokar, tutar hela tiden och folk som hela tiden skall ha en till att kopa deras forfalskade Rolexklockor m.m.).

Idag har jag, hor och hapna, fatt uppleva min forsta utforsakning! Jo, det ar sant! Vi akte till en inomhus-skidanlaggning dar vi for 200 kr fick aka hur mycket vi ville. Det var kanske inte nagon imponerande backe ens for mig, men kul var det i alla fall.

Resan mellan Nanning och Guangzhou blev riktigt trevlig. Det var knokfullt i vanthallen nar vi skulle ivag och sa fort “check-in” oppnade sa fullkommligen sprang alla genom check-in och ut pa perrongen. Senare forstod vi att de som bara har sittplats antagligen aker onumrerat och en 12-timmars-resas bekvamlighet beror ganska mkt pa vilken plats man far.

Vi hade fatt tag pa ligg-biljetter, sangarna ar i tre vaningar och de som anses de samsta ar de langst upp och det var dessa som var kvar att kopa nar vi kopte biljetter. Men de var riktigt bra. Det fanns sma sittplatser som vi tog nar vi klev pa och sa fort det fullsatta taget startade var det en kinesisk kille som borjade prata med oss. Vi pratade nog oavbrutet i tva timmar. Han var larare och tyckte det var valdigt kul att fa prata engelska och prata med tva vasterlanningar. Vi visade vykort fran Sverige och de studerade han med omsorg. Hans engelska var ganska begransad och var kinesiska obefintlig men med mycket tid och hans dictionary i mobiltelefonen gick det riktigt bra. Vi var de enda vasterlanningarna pa hela taget tror vi och det var jattekul att fa prata med lite locals. I Vietnam stod det “foreigner” pa biljetten, man betalade mer an vietnameserna och blev ihoptussade i samma vagnar. Det har iofs sina fordelar oxa.

Val i Guangzhou har vi besokt Qingping-marknaden dar det saldes torkade ormar, torkade grodor, torkade skalbaggar och sedan massor av lite mer normala matvaror. Vi har besokt Chan Clan Ancesters Hall med antika kinesiska hus. Sedn har vi aven sett ett tempel och en pagoda. Ni kan se pa bilderna hur det sag ut. En stor skrattande Buddha var templets kannetecken.

Guangzhou verkar vara en ganska valmande stad. Den inaktuella invanarsiffran vi har ar 3,5 miljoner invanare och det ar valdigt modernt. Tunnelbanan ar enkel och shoppingstraken ar manga. McDonalds och Pizza Hut ar valrepresenterade, men vi skulle saklart aldrig fa for oss att ata dar 🙂 I parkerna aker folk inlines med sina sma barn. Det ar inte sa valdigt manga turister och darfor ar heller inte kommersen kring turistmalen sa stor. En del tiggare finns det, men inte fler an vi sett pa andra hall.

Det enda riktigt storande momentet ar alla snubbar (och de ar massor!) som vill salja fejkade Rolexklockor. “Watchi watchi, cheap cheap, pay, pay!”. Jag tror att de tror att pay betyder buy. De accepterar inte pa nat satt ett nej och foljer med en en lang bit. Otroligt irriterande.

En rolig sak ar att i trafikkorsningarna star det trafikpoliser i rusningstid. De ar alla utrustade med en visselpipa. Igar var det en trafikpolis som tog sin uppgift pa stort allvar. Han visslade argt at alla som forsokte smita over fastan det var rott. Till oss log han och sa “very many people”. Nar det antligen var gront och dax att ga over sa drog han i med en ordentlig signal som lat lite som slutsignalen i en fotbollsmatch, och sen pekade han med bada handerna i ga-riktningen. Sana dar skulle de behova i kaoset i Vietnam…

Manniskor har verkar otroligt hjalpsamma aven om de pratar begransat med engelska. En av inlineskillarna akte med oss en lang bit for att visa det narmsta internetcafeet och en kille utanfor tunnelbanan tog sig mycket tid for att hjalpa oss. Det dar vi hort om att kineser bara viftar at nat hall nar man fragar om vagen ifall de inte vet (for att man hellre svarar fel an sager att man inte vet) har vi annu inte markt nagot av men det kommer val 🙂

Jag akte pa en riktig omgang med min mage. Ca 72 timmar akte den berg-och-dal-bana innan jag fick nog och vi uppsokte lakare har i Guangzhou. Vi gick till en avdelning pa sjukhuset som var speciellt for foreigners och vi fick otroligt bra hjalp. For 230 kronor fick jag traffa doktor, lamna blodprov och undersoktes samt fick fyra olika sorters medicin. Lakaren hittade en bakterie och jag ar nastan saker pa att en av de fyra forpackningarna med kinesiska tecken innehaller antibiotika 🙂

Jag kanner mig iaf som en riktig backpacker som klarat tva 12-timmars-tagresor med kass mage!

Att internetta ar hur billigt som helst. Vi betalar 10 kronor for bada tva och vi har hittills aldrig orkar surfa upp den tid vi far, hur mkt vi an anstranger oss. Sa det ar riktigt billigt. Men lite censur har de. Wikipedia far man inte anvanda sig av till exempel.

Imorrn sticker vi vidare till Tokyo!

Bilder