Nar man hor ordet Hiroshima tanker man sjalvklart pa den forsta atombomen men Hiroshima ar mer an bara en sonderbombad stad. Idag ar staden modern och myllrande. Igar at vi middag pa ett jattespannande stalle, man grillade vid bordet och det var supergott. Pa prommenaden hem till hotellet sag vi flera unga gatumusiker som spelade sin musik med stor publik.

Men sjalvklart ar atombombsattacken fortfarande valdigt narvarande. Dar bomben exploderade ar ett av de hus som klarade sig idag ett minnesmarke och i omradet finns flera fredssymboler och ett stort museum.

Museet var riktigt riktigt bra. Det var manga omraden som tacktes; Hiroshima innan kriget, Hiroshima under kriget, hur USA utvecklade bomben och hur de allierade valde nar och vilken stad som skulle bombas, vad som hande den 6 Augusti 1945 och framfor allt hur det paverkade manniskorna da och nu och vilka skador stralningen har.

Sjalvklart ar informationen ganska vinklad, men om man ska lita benhart pa det som formedlades dar, sa var USA valdigt mana om att fa slappa sin nyutvecklade atombomb. De hade lagt ut astronomiska summor pa att utveckla den och for att forsvara detta ville man fa anvandning av den. Det fanns brev och dagboksanteckningar som visade att de var lite oroliga att staderna i Japan skulle ha bombats for mycket for att en atombomb skulle vara forsvarbar. Eftervarlden har varit valdigt kritisk mot att USA slappte bomben trots att Japan var i sa daligt skick aven om de inte annu kapitulerat.

Det som var mest gripande var forstas att se hur hela innerstaden utplanades och hur manniskorna skadades och dog. Stralningens effekter marks inte alltid pa en gang och an idag har overlevande och deras barn problem (ofta cancer) pga stralningen. Det var ett valdigt bra museum och valdigt informativt. Ofta handlar andra varldskriget bara om Tyskland, nazisterna och judeutrotningen. Men Japan bombades ocksa i valdigt stor utstrackning och foljderna av en atombom ar ju enorma.

Efter att vi besokt minnesplatserna borjade en japan prata med Freddie eftersom han gick runt och fotade. Mannen var sjalv hobbyfotograf och bjod in oss pa en fotoutstallning inte langt darifran. Det var en fin utstallning och efterat blev vi fotograferade ihop med mannen och hans fotografier. Tydligen ar det roligt att ha vasterlanningar med pa bild 🙂

Nu ar vi tillbaka ‘hemma’ i Tokyo och var just och kakade sushi har i Asakusa. Vi at pa en sushirestaurang som hade ett snurrande bord! Eller nastan…kocken staller upp olika sorters sushi pa tallrikar pa ett snurrade rullband och den tallrik man ar intresserad av tar man, och nar sushin ar uppaten staller man tallriken i stapeln av sina tallrikar. Tallrikarna ar olika farger och har darmed olika priser. Det var jatteroligt och gott och man kunde aven bestalla sina favoritsushis. Imorrn bar det vidare mot Kina, men forst ska vi forsoka fa syn pa lite freaks imorgon i Yoyogiparken!

Vi har kopt railpass som tillater oss att resa sa mkt som vi vill under en hel vecka i Japan. Vi reser med Shinkansen och det ar helt fantastiskt vad snabbt det gar. Taget ar stort och benutrymmet ar en drom for varje RyanAir-resenar.

Eftersom resandet inte kostar nagot lade vi in ett stopp i Nagoya. Jag ville traffa min kompis Miwa som jag lart kanna i Muenster for fem ar sedan. Nagoya var regnigt och inte sa mycket for oss att se, hojdpunkten var val ett svard (en av Japans tre regaler/nationalskatter) inne i ett shrine som man inte far se (?).

Miwa tog oss till en restaurang dar vi at Unagi, al. Det ar en specialitet i Nagoya och var valdigt gott. Man at i tre vandor, forsta gangen al och ris, andra gangen tillsammans med lok och sista gangen med lok och the som man hallde over maten. Mycket gott och roligt att uppleva!

Det var fantastiskt roligt for mig att traffa Miwa igen som var en av mina basta vanner i Muenster. Hon jobbar nu sedan tre ar pa flygplatsen i Nagoya. Men hor och hapna: hon har ingen semester alls!!! Det du pappa… Hon jobbar fem dar i veckan och har aldrig semester. Det later helt bisarrt. Hon onskade sig ett jobb dar hon alltid var ledig pa helgerna och dar hon iaf hade ett par veckors semster per ar. Da borjar man forsta vilka arbetsvillkor de har har och hur forspannt man har det i Sverige trots allt.

Imorse tog vi Shinkansen vidare till Hiroshima. Freddie var makta imponerad over att man kunde snurra alla satena 180 grader pa en rad for att man skulle fa sitta mot varandra. Shinkansen avgar alltid exakt pa tidtabell och det ar offantligt bra skyltat nar man ska stiga pa. Ovanfor varje vagn finns en digital skylt med tagnummer, vagnsnummer osv.

Val i Hiroshima foljde vi Asas rad att ta oss ut till on Miyajima. Det var stralande vader och on ar valdigt pittoresk och det finns en hel del tempel att kolla in. Det finns massor av radjur pa on som ar nast intill tama som ar vana att bli klappade och spatserar runt inne i stan. I ett obevakat ogonblick snodde en av dem var nastan urdruckna forpackning med apelsinjuice!

Massor av skolklasser var pa on och flera flickgang stannade och sa “hello” och vinkade. Nagra av dem ville ta bilder pa oss for vi var sa “beautiful” tyckte de. Ett gang pa sju tjejer stannade oss och alla sju skulle ha varsin bild pa oss. De var intresserade av var vi kom ifran och nar vi svarade Sverige mottes svaret av glada tjut och applader. De fragade mig om Freddie var min pojkvan och ett jakande svar ledde till mer glada tjut och applader.

Senaste dagarnas bilder.

Snart tre dagar i Kyoto avklarade och om man skall sammanfatta det i ett ord sa blir det det “underbart”!

Vid forsta anblicken (och det har sager tydligen alla) verkar det inte vara sa speciellt. En ganska stor stad, pa cirka 1,3 milj. invanare, utan nagon direkt sjal. Anledning ar att man forvantar sig att staden skall besta av gamla laga hus med rispapps-vaggar, men givetvis ser det inte ut sa i centrala Kyoto dar man hamnar som forsta anhalt.

MEN, om man tar sig ut till utkanterna oppnar sig en helt annan varld, fylld av gigantiska tempel byggda i tra, smala gator dar folk aker i karror i 1800-talsstil och dar geishor och maikos skyndar mellan sina moten med businessman.

En annan sak det har en forkarlek for ar sten-tradgardar. Det ar helt enkelt en grusplan som de krattar i olika monster. Ganska snyggt och det brukar vara en fantastiskt skon och lugn stamning dar.

Idag tog vi oss ut till ett tempel lite soder om stan dar “the path of 1000 gates” finns. Det ar en stig som ringlar sig en tva timmars vandring upp runt berget Inari och ner till ett annat tempel. Det speciella ar att langs hela vagen gar man genom jattelika, oranga portaler som star med 50 cm mellanrum. Helt otroligt!

Imorgon skall vi dra vidare med “Skinkan” (eller Shinkansen som den egentligen heter) till Nagoya for en traff med Helenas japanska kompis. Sen sticker vi till Hiroshima och on Miyajima.

Kyoto-bilder kommer sa smaningom

For ett par kvallar sen traffade vi bekanta fran Malmo/Timra som bor i Tokyo. Det var kul att ga ut och ata med nagon som pratar japanska och kunde introducera oss till japansk mat. Det var kanonbra mat som bl.a. inneholl ra hast, ra hel blackfisk(squid) och krabbhjarna.

Asa beratta lite om det japanska spraket och det verkar inte vara det lattaste. Spraket bestar av tre olika skrivsatt varav det ena baseras pa kinesiskan. De andra ar vokalbaserade, det ena for laneord och det andra for egennamn osv. Spraken verkar blandas hejvillt och det lustigaste ar att eftersom det ar vokalbaserat kan inte tva konsonanter komma efter varandra och ord kan ej sluta pa en konsonant. Det betyder att manga engelska ord blir helt annorlunda pa japanska. Tex forstar det inte alltid ordet “ipod” men “ipodu” gar battre. McDonalds blir nagot i stil med Macu Donaludusu. Man far alltsa forsamra sin engelska markant for att gora sig forstadd.

Sedan har de tydligen olika rakneord beroende pa vad man raknar. Det finns olika kategorier sasom “sma runda saker” “langa smala saker” och “sma fluffiga djur”. Det verkade inte alls speciellt enkelt att lara sig.

Generellt ar det inte sa manga som pratar bra engelska har, men vi markte att om man skriver en fraga pa engelska pa en lapp sa gar det battre an om man fragar.

Idag akte vi till Harajuku och Yoyogi park for att titta pa alla freaks (ungdomar som klar sig valdigt extremt och tycker om att visa upp sig) som brukar halla till dar pa helgerna. Tyvarr regnade det sa var freaks-jakt blev nastan lika resultatlos som var sumojakt igar (endast en cyklande sumo nar vi var inne pa ett cafe).

Vi kom just hem fran en fantastiskt middag med vara nya japanska vanner. De tog oss till en japansk BBQ-restaurang dar de var kompis med en av agarna. Det var traditionell japansk inredning och man grillade sjalv sin mat i en nedsankning i bordet. Vi grillade dels sadant vi kande igen sasom kycklingspett, fisk och kott, men aven snackor, for oss okanda skaldjur och tofu. Det var bland det godaste vi atit pa hela resan och atmosfaren var perfekt. De tog oss aven pa en liten rundvandring i Asakusa och vi fick provspela lite gammaldagsa spelmaskiner. Sedan besokte vi aven ett modernt stalle med liknande spelmaskiner men dar provspelade vi inte, det hade nog varit oekonomiskt. Ljudnivan var enormt hog och det roktes en del. Vissa hade stora lador med “spelmarker” som de vunnit.

Det var en perfekt avslutningskvall pa en perfekt vecka i Tokyo. Imorrn aker vi med Shinkansen mot Kyoto!

Bilder

Oj, nu kanns det som att ar jattelange sedan vi skrev och det har hantsa himla mycket, sa detta lar val bli ett sant maratoninlagg.

For att ge ett litet axplock:

Igar var vi forst och kollade pa en oppen traning i sumo. Det ar helt knasigt for det ar Japans nationalsport men den finns knappt nagon annanstans och man kan knappast forestalla sig hur populart det ar. Det var helt fullt i denna stora arena dar de kor stora masterskap, sa vi fick sitta en bit upp pa balkongen. Brottarna ar nagra rejala bitar, men samtidigt som de samtliga vager 100+ sa ar de bade starka och smidiga (de sitter ofta i splitt och stretchar). Hela forestallningen ar fullt av olika ritualer och seder som ar valdigt exotiska.

Efter det korde vi vidare pa sporttemat genom att bege oss till “Kodokan” – ursprungsklubben inom judo. Det ar en atta vaningar hog byggnad med bara judo. Just nar vi var dar korde de en nationell tavling for ungdommar, sa vi fick se lite stangande.

Nar vi var klara med judon gick vi till ett kafe for att relaxa och gora upp vidare planer. Dar var det nagra japaner som horde nar vi pratade och kande igen svenskan – de hade namligen bada pluggat i Goteborg for nagot ar sedan, sa vi slog oss i slang med det saklart. Det var givetvis skitkul att fa hora deras erfarenheter av Sverige och aven alla insider-grejer om Japan de hade att delge. Nu skall vi strax traffa dem igen for att kaka middag pa en speciell restaurang har i omradet vi bor.

Pa kvallen traffade vi Ben, en kille fran USA som Helena larde kanna i Tyskland, som jobbar tillfalligtvis i Tokyo. Vi skulle ga ut och kaka och festa lite med honom och nagra av hans kompisar – en annan amerikan och tre koreanska tjejer. Det blev en helt knasig kvall. Forst kakade vi pa en riktigt schysst japansk restaurang.

Efter det var vi tvungna att ga till ett “prekra”-fotostalle. Vi visste saklart inte vad det var, men det visade sig att man hoppar in ett gang i en fotoautomat och sedan tar man nagra kul bilder med olika elektroniska bakgrunder, t.ex. att det sag ut som att man satt i ett badkar (vilket de koreanska tjejerna tyckte var hur roligt som helst). Efter det kunde man sedan “forbattra” bilden med t.ex. lite stjarnor, sma grisar, text, hjartan….ja allt tankbart. Det roligaste av allt var att de koreanska tjejerna tyckte att det var superroligt och tyckte verkligen synd om oss som inte har detta i europa. De tjot av skratt varje gang ett foto togs, nastan oavsett hur det sag ut.

Sedan gick vi till en “all you can drink”- bar. Man betalar 150 kr ochsen far man dricka och ata hur mycket man vill under en och en halvtimme! 🙂
Kvallen slutade med att vi skulle ta oss hem, men istallet missade sista taget. Taxi visade sig kosta 400kr, sa det var inte sa intressant. Istallet gick vi till ett “Manga-kafe”. Det ar ett stalle dit japaner (framst ungdommar) gar och hyr ett litet bas dar de kan sitta och lasa Mangatidningar (ett slags tecknade historier) ivag fran sin familj. Det roliga ar man kan ocksa ta in dar for att sova en stund, vilket vi gjorde for 60kr var, tills tagen borjade ga igen.

Nu ar det hog tid att ga och traffa vara nya japanska vanner, men om det inte blir for sent sa kanske vi skriver en snutt till ikvall.

Slutligen vill vi gratulera Micke & Monica till deras Teo!

Sofia och Peter har fatt en liten flicka! Och jag ar en stolt moster 🙂

Idag har vi gjort halva Tokyo kanns det som. Vi borjade med att forsoka fa tag pa pengar. Det ar helt ofattbart… vi har inte haft nagra problem att fa tag pa pengar i nagot av vilda-vastern-landerna som vi besokt. Men i Japan, ett av varldens modernaste i-lander ar detta alltsa en issue. Postens ATM-er ar kopplade till internationella VISA/Mastercard osv men de vanliga japanska bankernas ATMer fungerar inte for oss. Nu har japanerna langledigt torsdag-sondag vilket gor att alla postkontor ar stangda och darmed aven alla ATM-maskiner. I hela Tokyo finns bara en enda ATM som fungerar med internationella kort och det ar Citibank i Ginza. Sa det var bara att traska dit. Forsta forsoket att ta ut pengar blev nekat (antagligen for hogt belopp) och da okade pulsen lite. 1000 sek pa fyra dagar i Tokyo for tva personer hade inte varit kul… men vi tog ut mindre belopp och det gick bra, sa nu ar vi rika igen.

Vi ville besoka Tokyo Tower och det ville aven halva Tokyo markte vi nar vi kom dit, det var sakert 700 pers i kon! Utan overdrift. Det var inte aktuellt for oss sa vi drog darifran. Lite senare travade vi in pa World Trade Center dar det var noll ko och vi akte upp till 40nde vaningen och hade en magnifik utsikt. Det var inte utan att vi var lite skadeglada nar vi tankte pa alla som stod och koade for att fa komma upp i Tokyo Tower…

Vi besokte aven ett tempel idag och precis nar vi klampade in dar sa kom ett brollopsfolje! Ganska coolt att bevittna ett traditionellt shintoistiskt (tror vi) brollop. Templet ar ju oppet sa vi kunde kika in och det var offantligt strikt och traditionellt. Bilder kommer.

Annars ar Tokyo bara helt fantastiskt. Det ar folk overallt, man i kostymer och ungdomar i utflippade frisyrer, det blinkar och later och massor av skyltar man inte kan lasa.

Trots att allt ar sa annorlunda ar det lite som att komma hem. Efter att ha tillbringat tva manader i vilda vastern dar man aldrig ar saker pa vilket pris som galler, vart man verkligen ar pa vag och pa vilken sida man ska ga for att inte bli overkord, sa kanns det nastan som hemma att vara i Tokyo. Det fungerar som hemma har… tunnelbanan gar som den ska, folk stirrar inte, folk vill inte at vara pengar, folk vill inte skjutsa oss pa sina moppar overallt… ja underligt nog kanns Tokyo lite som att komma hem 🙂

Bilder

Efter nagra dagar i Tokyo ar det val dags att forsoka sig pa en sammanfattning:

I Tokyo bor det cirka 12 milj. invanare och det ar sjalvklart att det ar enormt stort, men samtidigt ar det precis som att de olika stadsdelarna ar sma stader i sig. Den stadsdelen dar vi bor, Asakusa, har visat sig vara den basta. Det ar valdigt gammalmodigt, med sma gagator, tempel och lite da och da stoter man pa kvinnor som gar runt i traditionella kimonos.

Shinjuku-stationen – varldens mest trafikerade tunnelbanestation, med cirka tva miljoner resenarer per dygn! Det var verkligen enormt. Var man an gick i kvarteren runt om kring sa kunde man se den ena nergangen efter den andra. Det var helt galet! I omradet runt stationen vimlar det av spelhallar och givetvis var vi tvugna att kolla in dem. En av de roligaste “spelen” vi sag var ett musikspel – en kille satt pa trummor och tva pa nagon slags gitarr, sen kom det upp pa skarmen framfor dem vilka ackord eller trumslag de skulle utfora och beroende pa hur duktiga de var sa fick det olika poang…

Ginza – det beryktade shoppingkvareter med sina otaliga modebutiker. Vi skulle troligtvis kunna odelagga hela var reskassa pa nagra timmar dar! Vi hittade ett par ganska bra foto-gallerier.

Att ta sig runt har gor man, som i sa manga andra storstader, bast med tunnelbana. Tokyo har 12 linjer plus ett otal pendeltag och tag ovan jord. Nar man forst tittar pa tunnelpanekartan blir man nastan galen, men nar man forstar hur det fungerar inser man att det ar bade logiskt och simpelt. En sak har de dock missat – det finns tre olika biljettsystem sa det galler att tanka igenom hur man skall aka.
Det ar ganska imponerade att se hur diciplinerade japanerna ar nar det galler att ga av och pa. Det ar alltid tva raka led vid varje dorr och forst gar folk av mellan leden och sen gar man pa. Alltid!
Val pa tunnelbanan finns det i huvudsak tre saker man som japan kan agna sig at: sova (cirka 50% gar detta), SMSar / pillar med sin mobil (49%) eller laser (1%).

Bilder

Efter vara forsta stapplande steg pa egen hand i Tokyo fick vi dag experthjalp. Vi traffade Rumi och Misato, tva japanska tjejer Helena larde kanna i Munster i Tyskland. Nar vi mailade med dem och bestamde traff sa de bara att “de hade planerat nagot”.

Och det hade de! De tog oss till ett traditionellt japansk badhus, kallas “Onsen”. Dar funkar det sa att man kommer in, laser in sina skor vid dorren. Sen far man ga och valja vilken kimono man vill ha pa sig. Efter man bytt om det till den traffas man “pa insidan” dar det finns restauranger, utomhus fotbad, sandbastu, manikyr med “doctor fish” (en liten fisk som gillar att ata doda hudrester. Det gar till sa att man helt enkelt stoppar ner handerna i ett akvarium med ett stim och sen far de tugga pa…) m.m. Givetvis har de en avdelning med varma kallor och bastu. Riktigt avkopplande och skont!

Det var kul att traffa pa japaner for man ar lite lost har har jag mark. Jag kunde en del ord pa japanska eftersom jag tranar judo, men det visade sig att det inte var manga ord jag kunde uttala ratt…

Nu har vi kommit till Japan och vi ar redan helt fortjusta i stan. Vi bor i stadsdelen Asakusa och bara den verkar vara i storleken av en normal svensk stad.

Det var en frojd att komma till Narita Airport. Overallt pratade personal jattebra engelska och var jattevanliga. Nar vi sag forvirrade ut pa tagperrongen fragade ett par om vi behovde hjalp. Det ar saklart svart att fatta nat av skyltar osv men det kanns lite som hemma eftersom folk gar pa trottoarerna, alla bilar kor pa samma sida och inga kor finns med i trafikbilden.

Vi ville ata sushi forsta kvallen och det var supergott. Vi blev lite avskrackta forst for nar vi oppnade dorren till restaurangen gastade en dam i personalen nagot pa japanska at oss. Jag var beredd att vanda i dorren for jag tankte att det kanske var ett slutet sallskap eller nat. Men Freddie visste att det var sa man halsade kunder valkommna. Varje gang gaster kom eller gick gastades det fran alla i personalen. Sushin var mkt battre an hemma!

Imorrn ska vi traffa tva japanska tjejer som jag larde kanna i Muenster. Det kommer bli superkul att ses igen! Hoppas Freddie far kul, tjejerna pratar namligen ingen engelska 🙂